”Jesus is a superman”
Publicerat 8 februari, 2016
Observera
Denna text publicerades första gången den 8 februari, 2016. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Genom Equmenias internationella insamling Alla på samma kula är Equmenias medlemmar med och stödjer projekt som våra systerkyrkor driver. Ett av de projekten är Restoring Lost Childhood – en sorts eftermiddags-eller kvällsskola för barn som måste jobba, ta hand om sina syskon eller av någon annan anledning inte kan gå i den vanliga skolan. Här nedan är några berättelser från barn och ungdomar som går i skolorna.
Rakeesha, i gult, är s
ju år och har precis börjat kvällsskolan i Daund. Hon bor med sin mormor,sin lillebror och deras getter i ett litet hus i utkanten av byn. Hennes pappa har åkt utomlands för att jobba och skickar hem pengar till familjen så att de kan försörja sig. Rakeeshas mamma är död och dog när hon födde Rakeeshas lillebror och därför drömmer Rakeesha om att bli läkare så att hon kan hjälpa fattiga barn och mammor att överleva förlossningar.
Uvray, i röd tröja i mitten av bilden, är sex år och Manisha, i blågrönt bredvid Uvray, är fem år. De går på eftermiddagsskola i ett av Punes slumområden och älskar att lära sig nya sånger och danser. Manishas favoritsång är ”Jesus is a superman” och hon vill själv bli en superman när hon blir stor. Deras lärare säger dock att hon är så smart så att hon borde bli läkare men Manisha tycker att det verkar tråkigt eftersom läkare inte kan flyga. Hennes granne Uvray drömmer om att bli polis och fånga tjuvar. Han vill inte bli en superman för han tycker att det verkar väldigt läskigt att flyga, istället vill han köra polisbil. Deras favoritdag i skolan är fredagar för då får de ibland läsk. – Det kittlar så roligt i näsan, säger Manisha.
Sarika knyter för fjärde gången e
n rosett med sitt röda band och berättar att hon ska bli polis när hon blir stor. Hon vill hjälpa människor som är i knipa och göra allting bra i Pune så att det inte finns några tjuvar eller andra onda människor. Trots att hon bara är tio år arbetar hon hela dagarna med att tvätta bilar och rikshor så det är inte varje dag hon lyckas komma till eftermiddagsskolan. Hennes kompis Pallawi (tjejen i lila bredvid) drömmer också om att bli polis. På dagarna hjälper hon sin mamma med att sköta om hemmet, sina syskon och sin far som är alkoholist. Både Sarika och Pallawi älskar att gå i eftermiddagsskolan. Sarika gillar maharati och matte mest medan Pallawi helst tränar på att lära sig hindi som alla de stora bollywoodstjärnorna pratar.
Karan är åtta år och bor med sina föräldrar i ett av Punes slumområden. Hans mamma är involverad i HCC:s mikrofinansprojekt och har genom dem fått möjlighet att starta ett litet skrädderi i deras hem. På så vis fick hon också höra talas om Restoring Lost Childhood och de skolor som HCC har. Nu går Karan till HCC:s skola varje eftermiddag och lär sig läsa och skriva och förhoppningsvis har familjen snart råd att skicka honom till en vanlig skola. Genom Karans mammas skrädderi har familjen fått en stabil inkomst och hon har stora drömmar för sin son. – Han pratar själv om att han vill bli läkare, tänk om jag kan få vara med och förverkliga den drömmen!
