Pannlampan i mitt liv

Observera

Denna text publicerades första gången den 3 september, 2020. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

Veckans Pulsandakt kommer från Jonathan Falk, ungdomsledare Equmeniakyrkan Västra Gotland.

”Jesus talade till dem igen och sade: Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”
Johannes 8:12

Det är höst, det är kallt, det är ruggigt väder ute, men ändå ska jag ge mig ut och springa. Många tycker kanske att det inte är ett så smart alternativ att gå ut i detta väder, men det är det för mig. Löpningen för mig är att få komma ut och springa, slappna av och släppa alla tankar för en timme eller två.

Jag är ute och springer, det är skymning så det börjar bli mörkt. Jag har min pannlampa som lyser upp vägen så jag ser vart jag springer. Det är en ganska tråkig grusväg med skog runtomkring. Men pannlampan lyser upp omgivningen, om jag springer på något, eller möter ett djur.

Inom mig har jag en annan pannlampa som lyser upp, som har koll på det som händer i mitt liv. Den är kraftigare än lampan jag har på huvudet. Den fångar upp precis allt i min omgivning. Denna pannlampa söker även efter oss, för att se hur vi har det. Den söker för att den vill att vi ska komma till den. Men även för att vi ska kunna hjälpa varandra och stötta varandra.

Att hitta en plats för bön kan vara svårt för många. Mitt tips är att hitta en plats där du trivs att be. Jag har två platser, den ena är i sängen på kvällen, den andra är när jag är ute och springer. Jag känner en viss frihet och lugn när jag är ute och springer vilket gör att det är lätt för mig att be här. Man kan be eller så kan man bara försöka ha en vanlig kommunikation med Jesus. Tänk dig att Jesus inte bara är en figur, någon form, något ljus, någon som hänger på ett kors. Han är verklig, han vill vara din kompis. För det är vad Jesus är: Han är din kompis. Han vill bygga en relation med dig, som du gör med dina vänner.

Det börjar bli mörkare och jag tänder min pannlampa ytterligare ett steg och en stark ljusstråle skickas ut i mörkret. Det är som en strålkastare, att tända och släcka den är som att skifta mellan dag och natt. Utan den ser jag inget, men med den ser jag allt. Likadant har jag en strålkastare som alltid är riktad mot mig. En strålkastare som ser precis allt jag gör och varje steg jag tar.

Ljuset lyser på allt jag har svårt med, men strålkastaren är inte här för att blända mig, den är här för att hjälpa. Liksom Herren låter sitt ansikte lysa över oss, vare oss nådiga och vänder sitt ansikte till oss.

Bön:
Tack Gud för att vi får ha dig som lykta i våra liv. Tack för att du lyser upp den väg vi ska vandra. Tack för att du hjälper och bär oss när det är svårt. Vi ber dig vara med i våra liv vart vi än är i världen. När vi är ute och går, eller springer, omslut oss då på våra sidor och håll oss i din hand.