Så här kan du prata med barn om krig och otäcka händelser

Barn tar in mer än vi tror, och när svåra saker händer är det allra bästa vi kan göra att prata om det.

Alla barn är olika – och reagerar olika – när de hör om krig och andra otäcka händelser. Därför behöver vi som vuxna vara lyhörda för hur varje enskild individ behöver bli bemött. I mötet med ett barn – är det att lyssna eller ställa frågor eller informera eller lugna och inge hopp som du i första hand bör göra?

Här är några saker som är bra att tänka på när du pratar med barn om krig och annat otäckt:

  • Alla barn fungerar olika. Vissa har lätt att prata om det som oroar dem och andra inte. Det gör att det kan behöva vara du som initierar ett sådant här samtal, eftersom det inte är säkert att barnet tar upp det självmant.
  • Hitta ditt eget lugn inför samtalet; är det något du behöver uppdatera dig om för att känna dig trygg? Behöver du ta några djupa andetag? Undvik att din oro, rädsla eller andra känslor smittas över till barnet.  
  • Fråga barnet vad det har sett och hört. Vad undrar barnet över? Om barnet har frågor du inte kan svara på – var ärlig, säg att du inte vet men att ni kan försöka ta reda på det tillsammans. Att inse att det är fler än en själv som inte förstår kan göra att barnet känner sig mindre ensam i sina känslor.
  • Berätta för barnet att det är helt normalt att reagera och påverkas av sådana här händelser, men att känslorna inte är farliga – det bästa är att prata om dem med vuxna som barnet litar på.
  • Förklara att det finns hjälporganisationer och människor som just nu jobbar för fullt med att stötta de som behöver, på en massa olika sätt.
  • Ju yngre barnet är, desto mer bör du fokusera på tryggheten. Till exempel att det som händer är långt borta.
  • Var noga med att följa upp samtalet. Det kan komma upp nya frågor, känslor och behov.

Här kan du läsa mer:

Extra viktigt att samtala med barn och unga just nu

Också för barn i Sverige väcker detta mycket tankar och rädslor. De som är barn nu har under sina korta liv varit med om både pandemi och närliggande krig. Det är en orolig värld att växa upp i. Hur ska vi som är vuxna agera i allt det här? Hur kan vi vara det stöd som de behöver?”