Gemenskapen. Det är det unisona svaret jag får på frågan vad som är det bästa med lägret. Oavsett om jag frågar förstagångsdeltagare, mer erfarna deltagare eller ledare. Och maten, den ligger också högt på topplistan.
I år är det 34:e året som Equmeniaföreningar i västvärmland åker på Limalägret. Det är alltså en mångårig tradition och flera av ungdomarna som är med har föräldrar som varit på lägret som tonåringar.
De bor alltid i Ungärde skola i Lima, förutom de tre gånger som de tvingats välja andra resmål p g a Vasaloppet flyttat på Dalarnas sportlov.
David Johannesson, en av de tre i lägerstaben, menar att det faktum att lokalerna är optimala för lägret är en av framgångsfaktorerna. En annan är att drivkraften från föreningarna och ledarna som organiserar lägret är evangelisation, att göra Jesus känd, trodd och efterföljd.
De neongula ledarjackorna med Limalägrets logga på ryggen lyser upp i backen. Det är lätt för deltagarna att hitta en ledare; de är många och sprider medvetet ut sig. Varje deltagare har dessutom ett knall-orange band knutet om benet eller armen. På bandet har de skrivit sitt namn, personnummer och mobilnumret till lägrets sjuksköterska. Banden fyller därmed fler funktioner, dels känner deltagarna igen varandra på långt håll och dels finns all viktigt information tillgänglig ifall olyckan skulle vara framme.
Skidåkningen är en stor del av lägret men det finns deltagare som följer med på lägret utan att spänna på sig ett par skidor överhuvudtaget. I själva verket är det så att man de senaste åren haft en varannandags-princip. Varannan dag åker alla med till skidanläggningen och varannan dag erbjuds deltagarna att stanna kvar på skolan för andra aktiviteter som sport i skolans sporthall, filmvisning eller pyssel.
Efter dagens aktiviteter är det middag och en stunds fritid innan seminarierna börjar. Kvällsmackorna hinns med mellan seminarier och andakten som hålls i den del av sporthallen som ställts iordning för det. Golvet är täckt av madrasser att sitta på, i främre delen står ett träkors på ett bord, en hörna med möjlighet att skriva bönelappar, en ljushållare i form av tegelstenar som bildar ett kors på golvet och i bakre delen av rummet erbjuds förbön. Andakterna präglas av sång och lovsång, med inslag av betraktelser eller vittnesbörd och en stund avsedd för rörelse i rummet. Deltagarna är aktiva och besöker de olika stationerna under det att lovsången ljuder.
Det är tydligt att detta är en viktig och betydelsefull del av lägret.