Ett digitalt liv – Suntpratandakt

I denna andakt får vi fundera kring varför vi inte alltid är nöjda med det vi har när vi ser andras, till synes, perfekta liv på sociala medier.

Tidsåtgång
0-10 min, 10-30 min
Gruppstorlek
2-10, 11-30, 31-, Göra själv
Ålder
13-17 år
Kategori
Andakt, Digitalt, Psykisk Hälsa

Använd andakten på egen hand, i din ungdomsgrupp, som den är eller använd den som inspiration.

Förslag på sånger:
”Dansa med änglarna”, Per Harling, 1997. Psalmer och Sånger nr. 702, Psalmbokstillägg nr. 745.
”Gud den högste”, Bengt Johansson, 2002. Den bästa resan (CD), Jubla i Herren 2 nr. 69.
”När jag ser din himmel”, Erik Tilling, 2006. Hopp (CD + noter).
”Vi vill ge Dig ära”, E-L Hellmark, 1985. Psalmer och Sånger nr. 792, Psalmbokstillägg nr. 701.
”You bring the sun out”, Randy Crawford 1981. Secret Combination (CD), Hallelujah moments (noter).

Reflektion

Det digitala livet är helt fantastiskt. På ett ögonblick kan du vara vart som helst i världen och alla människor har möjlighet till en plattform att uttrycka sig på. På en blogg eller på instagram kan du vara den du vill och ta del av andras liv. Eller ja, ögonblick av deras liv. För allvarligt talat, vad vi väljer att posta på internet är ofta de bästa delarna av våra liv.

En #nofilter-selfie kan ha gått igenom 93 omtagna foton och fyra redigeringsappar innan den publiceras. Att ständigt se de perfekta, ofta förskönade bilderna av omgivningens bästa ögonblick kan vara oerhört frustrerande. De egna prestationskraven höjs snabbt; ”varför är inte mitt liv så där fantastiskt?”. Minuterna kan snabbt bli timmar när vi scrollar igenom bild efter blogginlägg efter statusuppdatering – vi drunknar i andra människors liv och tappar bort tid och rum.

När en väljer att leva ett digitalt liv finns hela världen i handen, en sökning bort. Lika nära ligger retuscheringen. Hur enkelt hade det inte varit om det fysiska livet varit lika lätt att retuschera? Under en sekund eller två låter det kanske lockande. Men, om livet inte hade nyanser, hur skulle vi då kunna vara tacksamma för det goda? Om vi aldrig möter sorg, ilska eller frustration, hur ska vi då kunna uppskatta glädje, kärlek eller trygghet? Guds skapelse är perfekt. I den första skapelseberättelsen kan vi läsa att Gud skapade världen och hen såg att allt var gott. Skapelsen är god och vacker; vi är goda och vackra, trots att livet inte alltid är perfekt.

Ändå kan det kännas så viktigt att låta omgivningen tro att just mitt liv är alltigenom fantastiskt, spännande och händelserikt. Antalet likes kan avgöra hela dagens mående. Höstpromenaden handlar inte längre om att gå ut i den krispiga luften, utan att ta ett perfekt komponerat foto av de gulnade löven och maten på tallriken hinner kallna innan fotot är bra nog för att en ska kunna lägga bort kameran och äta.

När vi ständigt försöker leta efter de där perfekta stunderna och visa upp dem för andra, blir vi snabbt blinda för de vackra ögonblick vi faktiskt befinner oss mitt i. Ett foto taget med en smartphone kan aldrig återge alla nyanser i en solnedgång, och de fantastiska bilderna från stranden låter dig inte känna sanden mellan tårna.

Posta gärna delar av det som är du och vackra stunder ur ditt liv på internet, men glöm inte uppleva det också.

 

JESUS SYRAKS VISHET 43:6-18
(alternativt läses Syr. 43:1-33, d.v.s. hela kapitlet)

Och månen för han fram på bestämda dagar, ett evigt tecken som skall visa tiden. Månen visar när högtiden är inne, detta ljus som avtar så snart det nått sin fullhet. Efter den har månaden fått sitt namn. Den växer och förändras på ett förunderligt sätt, och där den lyser på himlavalvet är den de himmelska härarnas fälttecken. Rymden får sin skönhet av stjärnornas glans, detta lysande smycke på Herrens höga himmel. På den Heliges ord ställer de sig där han bestämt, och de skall aldrig tröttna på sin vakttjänst. Se på regnbågen och prisa dess skapare! Praktfull är den i sin glans när den välver sin strålande båge över himlen – den Högstes händer har spänt den. Hans påbud kommer plötsligt snön att yra och låter straffdomens blixtar ljunga. För den skull öppnas himlens förråd och moln flyger ut som fåglar. Med sin väldiga kraft gör han molnen hårda, och de brister sönder i hagelstenar. Dånet av hans åska kommer jorden att våndas, och när han visar sig skälver bergen. På hans befallning blåser sunnanvinden, nordanstormen och virvelvinden. Snöflingor strör han ut som svävande fåglar, och snöfallet liknar en gräshoppssvärm som slår ner. Ögat häpnar över denna vita skönhet, och hjärtat hänförs av flingornas fall.


Källa

Andakten är författad av Amelie Roolf och är en del av Suntprats material.