Eli och Samuel

Berättelsen om Eli och Samuel ställer frågan till oss: vad säger Guds röst till oss idag? Nedan finns berättelsen omarbetad till att berättas ur Elis perspektiv redo att användas i till exempel en andakt eller ett bibelstudium.

Att berätta en berättelse
Berättelsen är i enkel i grunden och därför lätt att berätta utan manus. Träna först! Brodera sedan ut så mycket du vill omkring miljö och människor – då blir det mer levande.

Börja berättelsen ”mitt i” utan introduktion som ”jag ska berätta om…”. Då blir det mer spännande och lättare att fånga uppmärksamheten. Efteråt kan du säga varifrån den kommer mm.

Denna berättelse från 1 Samuelsboken 3:1-21 är berättad med Elis, den gamle prästens, röst. Du kan välja att istället berätta som åskådare/berättare, som Samuel, eller varför inte som Gud: ”Att de aldrig lär sig förstå mig!” osv.

Med Elis egna ord

Jag kunde inte begripa vad det tagit åt pojken, väcka mig, gamle man, så där mitt i natten! Först trodde jag att någon tagit sig in i templet och tänkte ta arken med stentavlorna, man jag förstod snart att det inte var så.

– Vad vill du? frågade Samuel.
– Vad menar du? Jag har inte sagt något.
– Du ropade ju på mig.
– Jag har inte ropat på någon alls! Det skulle aldrig falla mig in att väcka någon mitt i natten genom att ropa. Gå och lägg dig igen, det var nog bara en dröm.

Han såg inte ut som om han trodde mig riktigt, men han lommade i alla fall iväg och lade sig. Själv drog jag filten tätare om mig och somnade genast.

– Eli! Eli, vakna! VAKNA!
Det var pojken nu igen. Denna gång måste jag ha sovit djupare för han stod och ropade i mitt öra.
– Vad står på Samuel? Brinner det eller varför kan du inte låta en gammal man sova ifred?
– Jag? Det är ju du som ropar på mig!
– Jag har inte ropat på någon. Gå och lägg dig nu och stör mig inte igen.

Samuel brukade vara på gott humör för det mesta, men nu blev han sur och gick sin väg, klampandes det suraste han kunde med sina bara fötter.

– Jag är säker på att jag inte drömt, Eli. Någon måste har ropat så att jag vaknade och det finns bara du här.
– För Guds skulle, Samuel, jag har ju sagt att du inte…

’För Guds skull’. Plötsligt stod det klart för mig! Samuel som var så ung kunde naturligtvis inte känna igen Guds röst. Det var Gud som väckte honom denna natt.

– Samuel. Gå och lägg dig igen och när du hör rösten ropa på dig så säg: Tala Herre din tjänare hör. Lyssna sedan nog, för det är Gud som kallar på dig.

Jag såg i den unga pojkens ögon rädslan för det oförutsedda, väldiga blandat med spänning och förväntan. Gud ville honom, Samuel, något särskilt.

Nästa morgon undvek Samuel mig. Han öppnade tempelportarna som vanligt, men smet sedan undan i något hörn eller bakom någon pelare.

– Samuel, kom hit! Skynda dig fram, jag vet att du är här någonstans!

Försiktigt kikade ha fram bakom en pelare.

– Kom hit nu då. Jag är inte arg på dig för i natt. Jag vill bara veta vad Gud sade.

Samuel kom, släpandes fötterna efter sig.

– Berätta nu och dölj inte ett enda ord för mig aå att Gud inte på må straffa dig.

Långsamt till en början, sedan allt fortare berättade Samuel vad Gud hade sagt. Hur det jag profeterat skulle gå i uppfyllelse. Att också jag skulle dömas av Herren. Från den stunden förstod jag, och alla i Israel, att Samuel blivit Guds röst till oss.

Lite fakta om Eli och Samuel

Eli var överstepräst i staden Silo som var israeliternas viktigaste stad under den här tiden, ca 1080 f. kr. Samuel var lärling hos Eli. Samuels mor kunde först inte få barn, utan Samuel kom till först efter en gudomlig välsignelse från Eli. Samuel efterträdde så småningom Eli och blev senare Israels siste och största domare.