Eldar som växer
En liten gnista kan med rätt förutsättningar växa sig till en stor eld. Under eldkvällen får scouten lära sig om hur hon bäst kan skapa dessa förutsättningar genom ett slags experiment där olika metoder att starta och bygga eldar jämförs med varandra.
Skapa tre eldstäder i närheten av varandra som scouterna kan överblicka. I dessa tre eldstäder ska olika metoder för att bygga eldar jämföras. För att göra detta delar vi upp eldens tillväxt i fyra steg, tända, låga, värme och glöd. I varje steg får scouterna testa tre olika metoder och utvärdera dessa med avseende på brinntid, mängd lågor och hur enkla förberedelser som krävs för att sedan ta med favoriten till nästa steg. Målet är att i slutändan kunna kombinera stegen för att bygga en eld som bara behöver tändas och sedan brinner av sig själv länge nog för att bli en bra glödbädd.
Eldteori: Eldar behöver tre saker för att brinna. Värme, syre och bränsle. När något brännbart, som trä, blir varmt nog reagerar det med syre i luften och börjar brinna. Detta frigör mer värme. Om det som brinner ligger nära annat bränsle kan den frigjorda värmen hetta upp det tillräckligt mycket för att även det ska börja brinna. Detta pågår så länge det finns bränsle och syre.
Det vi försöker göra när vi bygger en eld är att få värmen från något litet som brinner att värma upp något större så att det börjar brinna och skapar ännu mer värme. För att detta ska gå måste det vara lagom mycket större. En tändsticka kan inte tända eld på ett vedträ för att det finns för mycket trä i vedträt att sprida ut värmen på, tändstickan orkar inte göra hela vedträt varmt nog. Därför är det viktigt att öka storleken på sitt bränsle i små steg, så att värmen räcker till.
När vi fått bränsle att börja brinna kan vi hjälpa det att hålla värmen genom att hålla ihop vårt bränsle, så att alla brinnande delar värmer upp varandra. Det märks tydligt hur en vedpinne som brinner bra mitt i eldstaden snabbt slocknar när man tar den ur elden. Vi får dock inte ha bränslet för tätt. Då kommer det inte in nog med syre för att mata elden och den kvävs. Det märker vi när den börjar producera tjock rök. Därför är det en balansgång mellan att packa bränslet tätt nog och att ge elden plats att andas. Om vi har svårt att nå den balansen kan vi packa elden lite för tätt och sedan ge elden konstgjord andning genom att blåsa eller vifta luft på den. Var bara försiktig så att elden inte slocknar när du slutar.
Vad du behöver
- Plats för att bygga tre små eldstäder
- Torr ved att elda med
- Knivar och yxa att spänta med
- Björknäver, tidningspapper och bomull av något slag att tända på
- Torra grankvistar och torrt gräs
- Släckberedskap
- Tidtagning
- Tändstickor och/eller tändstål.
Så här går det till
Skapa tre eldstäder i närheten av varandra som scouterna kan överblicka.
Tända
Vi ska med hjälp av en tändsticka eller ett tändstål (andra metoder som eldbågar eller förstoringsglas uppmuntras såklart, men bedöm själva tidsåtgången.) starta vår eld. Det vi behöver är ett material att tända på, som är luftigt och låter den lilla värmen från vår låga eller gnista sprida sig och bli större.
Björknäver: Kan tas från både levande och död björk. Det yttersta vita lagret är redan dött, ungefär som vårt översta hudlager och är därför torrt och lättantändligt. Genom att rulla nävret och sätta tändsticka underifrån kan en fackeleffekt med stora lågor uppnås. Om en kniv försiktigt skrapas över nävrets yta kan en hög med fluff byggas upp som fångar gnistor från tändstål bra. Var beredd med mer näver för att fånga de små lågorna.
Tidningspapper: Finns på många ställen och brinner, om torrt, väldigt bra. Den olackade dagstidningen är bäst. En halvhårt hopknycklad boll brinner bra med en tändsticka under sig. En skål kan formas som fylls med små sönderrivna remsor för att fånga gnistorna från ett tändstål.
Bomull: Tar sig bra från både tändstål och tändstickor. Tamponger är en bra sak att packa med sig. Mycket bomull i ett komprimerat vattentätt paket, plastförpackningen kan med fördel eldas för att inte lämna något skräp.
Välj om scouterna ska arbeta med tändstickor eller tändstål och testa därefter de tre tändmetoderna bredvid varandra i eldstäderna. Ta tid och se vilken som brinner längst, utvärdera vilken som var lättast att förbereda och att tända. Låt scouterna välja vilken metod de vill ta med till nästa steg.
Låga
När vårt tändmaterial brinner behöver vi få elden att sprida sig till något som kan producera större lågor och sprida sig snabbt. Gärna något som är lätt att bylta ihop och som tåls att blåsa på. Här är målet att få en låga som är för stor för att kunna blåsas ut.
Torrt gräs: Tillgängligheten varierar över året men när det väl har torkat håller det sig ofta hyfsat torrt trots nederbörd. Kan producera mycket rök och behöver ibland stödblåsas på. Bylta ihop hyfsat tätt och vik dubbelt, lått elden ta sig i vecket.
Grankvistar: Under täta granar går det ofta att finna en matta av nedfallna döda torra kvistar. Dessa är skyddade från regn och relativt torra. De tunnare kan samlas i ett knippe och nyttjas likt gräset, brinner rent när det väl tar sig men kan behöva större lågor än gräset för att börja.
Tunt hyvlad ved: Tälj flisor från ett vedträ, ju längre desto bättre, och samla dessa i ett bylte. Det går också att tälja fnurr längs med en späntad sticka så att det sitter kvar längs kanten, en “eldgubbe”.
Värme
När vi har stora lågor vill vi använda dem för att antända något som faktiskt producerar värme. Här är tricket att spänta veden i succesivt större storlekar. Från en tjocklek av ett par mm till ett par cm. Det går också att tälja eldgubbar på de olika storlekarna av späntad ved för ännu bättre resultat. Frågan är hur de borde arrangeras så att små antänder ständigt större späntade bitar.
Pyramid: Bygg en pyramid runt din tänkta plats för lågan, låt de inre lagren vara av tunnare späntved och väx dig utåt.
Golv: Bygg ett golv där den tjockaste späntveden är underst och det blir tunnare längre upp. Överst läggs lågan.
Tak: Bygg ett tak mellan två stora vedträn, där det understa lagret är tunnast och tjockleken växer uppåt.
Glöd
När vi byggt upp värme i större och större bitar späntved kommer vi tillslut kunna antända fulla vedträn, av den storlek att de brinner länge och producerar glöd. Det är den långvariga glöden, med sin lämna temperatur, som vi vill åt för att till exempel grilla korv. Här vill vi hitta ett sätt att stapla vedträn så att en jämn tillförsel till av syre håller elden brinnande jämnt och länge. Hänsyn kan behöva tas till vindriktning, och ifall elden kommer behöva matas kontinuerligt.
Pagodeld: Bygg ett “kaplastavstorn” runt din eld med tjocka vedträn. Insidorna kommer börja glöda och reflektera mot varandra, samtidigt som formen till del utgör vindskydd. Beroende på veden går det ibland att kortare stunder ställa grytor på toppen av tornet.
Eldplattform eller inverterad eld: I princip en fortsättning från tankarna hos golvet i första steget. Vi lägger ett lager med tjocka vedträn bredvid varandra och tvärs dem läggs ett om möjligt tunnare lager ovanpå. Fortsätt uppåt med vedträn i en tjocklek som kan antändas av din späntved. Denna variant är extra fyndig när underlaget som elden byggs på är väldigt blött.
Improvisera: Låt scouterna själva få designa hur deras stora vedträn ska placeras. Det finns ett oändligt antal mer eller mindre bra varianter, alla beroende på väder och form av eldstad.
Andakt och ev. grill
När de tre stora eldarna tänds i steg fyra borde ni ha åtminstone någon som brinner och glöder upp till en halvtimme. Passa på att ha andakt runt elden, kanske grilla något över glöden. Glöm inte att släcka noggrant efter er. När allt är klart bör scouterna kunna komma överens om den perfekta elddesignen för just deras patrull.
Källa
Daniel Andersson, scoutstaget