Hur lång tid kan det ta?

Observera

Denna text publicerades första gången den 3 september, 2020. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

Veckans Pulsandakt kommer från Elin Lagerhäll, pastorskandidat, Stockholm.

I TV-programmet ”Arga Snickaren” brukar husägaren få titta på en specifik grej, ett garage som ska tömmas eller några lister som ska upp, och så frågar Arga Snickaren: ”Hur lång tid skulle det ta att göra det?” Personen som skjutit upp görandet gissar; kanske två dagar eller två timmar.

Sedan är det dags att ge sig på själva arbetet, för det är ju ganska löjligt att ha lister liggandes i hallen i flera år när det tar två timmar att spika listerna på plats. Det har slagit mig hur det alltid blir sådan god stämning när det är klart, det känns liksom skönt efteråt, både för Arga Snickaren och den han varit arg på, det blir kramar och heja-rop.

Trots att jag använt många timmar att titta på just Arga Snickaren och hört hans råd, så är jag makalöst dålig på att följa dem. Även om att jag vet exakt hur lång tid det skulle ta att gå till sporthallen, träna, duscha och gå hem, så får den där träningsväskan oftast ligga kvar i hallen. Och detta fast jag vet hur skönt det skulle kännas efteråt.

Du har ju uppenbart tagit tag i den där väskan idag, och gett dig iväg för att träna (heja dig!), men det finns säkert andra saker i ditt liv, där det skulle behövas en arg snickare som vrider perspektivet lite och frågar: ”Hur lång tid skulle det ta att göra det?”

En grej jag tror vi är många som brottas med, är att ha tid för Gud. Egen tid med Gud. Att hitta plats i vardagen för att stanna upp och lyssna in vad han vill säga, höra vad han vill att vi ska göra.

Kanske är detta ännu svårare, än det vi faktiskt kan beräkna tiden för. Som vårt samhälle ser ut, så både vill och behöver vi planera vår tid, pussla i våra kalendrar. Men då glömmer vi bort att Gud inte är en golvlist i hallen som ligger ouppspikad och ger husägaren dåligt samvete. Gud är inte heller ett träningspass som borde bli av.

Nä, Gud är ingen uppoffring som ska pusslas in eller ett projekt jag ska beta av för att det ska bli god stämning eller kännas skönt när det är avklarat. Gud vill inte vara tidsbestämd och stå i en prioriteringslista. Jag tänker att Gud egentligen bryr sig väldigt lite om din tid, det han längtar efter är att få ditt hjärta. För när Gud får ta plats i våra hjärtan, så kan det få påverka hela våra liv, inte bara en specifik tid.

Bön:
”Gud, du är bortom tid och rum och samtidigt alltid nära. Förlåt för att vi ibland ser dig som ett projekt, något vi måste eller borde prioritera. Tack för att Jesus har blivit uppspikad så att vi ska bli fria, få släppa vårt dåliga samvete. Tack för den Helige ande som viskar inom oss och hjälper oss att vrida perspektiven. Hjälp oss att påminnas om det. Kom in i våra hjärtan. Gör hela våra liv till ett samtal med dig, om dig. Amen”