Gud tog en fisketur i mitt hjärta
Publicerat 21 januari, 2016
Observera
Denna text publicerades första gången den 21 januari, 2016. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Jag heter Linnéa Tågerud och har tillbringat hösten på en APG29-skola i Kina.
Förväntningarna på Gud var skyhöga innan jag åkte, för man har ju hört att kyrkorna i Kina växer så det knakar och att många människor blir helade. Till min stora glädje fick jag faktiskt vara med och se detta, människor som kom till tro, och några gånger också hur Gud helar. Men det var varken kyrkotillväxten eller helande av kroppar som satte störst spår i mig, utan hur Gud helar trasiga självbilder och hur mycket personer växte i sig själva och hur mycket närmre de växte Gud. Speciellt tänker jag på några kinesiska vänner som i början av skolan varit väldigt blyga, men i slutet gick de helt självmant fram och bad för var och en på hela skolan. Det är tydligt att Gud har arbetat i dem.
Själv har jag också upplevt att Gud jobbar i mig och främst har han bearbetat min självbild. Jag kan bäst beskriva det som att Gud tagit en fisketur i mitt hjärta. Ibland har han dragit upp vackra guldfiskar, vackra egenskaper, som jag inte ens visste fanns i mig innan, och han har lärt mig hur jag ska ta hand om dem för att få dem att växa. Ibland har han däremot lyft upp riktigt fula fiskar, problem och synder, till ytan. Det gjorde ont och var rätt jobbigt att upptäcka att detta fanns i mig, men väldigt skönt att tillsammans med Gud få rensa bort det. Han har även lagt ner 
några nya guldfiskar i mig, som t.ex. en längtan att fler människor ska få lära känna Jesus. Denna ”guldfisk” är fortfarande i ”småfiskstadiet”, men jag ser fram emot att Gud lär mig hur den ska matas för att den ska växa.
En av de mäktigaste sakerna som hände under skolan var att Gud bevisade sin makt och omsorg när vi hade problem. En dag fick vi veta att vi var tvungna att lämna basen där vi bodde, eftersom polisen inte ville ha oss där. Vi hade bara ca 1-2 timmar på oss att packa innan vi var tvungna att vara därifrån och vi visste inte riktigt vart vi skulle ta vägen efteråt. Situationen var egentligen ganska kaotisk, men jag upplevde bara frid, och det var inte en frid som jag skulle kunna ha skapat i mig själv. Gud gav friden, och friden var inte den enda känslan i mig. Den delade plats med en jublande glädje, för jag kunde känna att NU ville Gud visa att han verkligen bär. Han gjorde mig inte besviken. Han bar oss genom problemet och lät oss se hans gästfrihet och kärlek genom hans barn i Kina. Folk öppnade på väldigt kort varsel upp sina hem och tog emot främmande utlänningar, som de knappt hade något språk gemensamt med, och lät oss sova i deras hem. Det var en otroligt vacker kärlek. Genom problemet med polisen fick vi se kärleken hos Guds folk. Ju större problemen är, desto större bevisar Gud att han är.
Linnea Tågerud, Apg29 i Kina
