Det goda som jag vill…
Publicerat 3 september, 2020
Observera
Denna text publicerades första gången den 3 september, 2020. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Veckans Pulsandakt kommer från Kim Lillskog, pastorskandidat THS

Jag har en tendens att påverkas lite för mycket av de runt omkring mig och fastnar lätt i olika former av dåligt självförtroende. Jag tittar på människor runt omkring. Jag är superglad att de kan en massa bra saker, men jag tänker samtidigt att ”det där kommer jag aldrig att klara”. Jag jämför mig med andra, för jag vill ju vara lika bra. Men istället för att ta sikte och själv satsa så blir jag ibland lite avundsjuk när jag borde bli inspirerad.
Det fina med att vara kristen, att tro på Gud och att ha Jesus som sin bästa vän i det här läget, när jag fastnar i det sättet att tänka, det är att bibeln kan säga något till oss, i alla lägen. Både när livet flyter som det ska och när man är på botten.
Man kan till exempel läsa det här som Paulus skrev:
Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.
(Rom 7:19)
Precis så är det med mig, min självkänsla och min avundsjuka. Så är det med mig och plugget och med mig och livet. Jag vet att jag borde plugga, men skjuter gärna upp det. Jag skulle vilja anmäla mig till den där danstävlingen, men kommer jag ens komma vidare från kvalet? Nej, de andra är ju så mycket bättre, lika bra att jag struntar i det…
Men det är rätt skönt att veta att de första kristna, de som varit förebilder för folk i snart två tusen år, verkar ha känt precis som jag; att det är mycket lättare att ge efter för de dåliga tankarna. Och då finns det garanterat någon som har kommit lite längre än jag på den resan. Det finns massor i Bibeln som jag kan lära mig av.
Bland det allra viktigaste att lära sig, handlar om just det där med självkänsla och avundsjuka. Gud har skapat oss till de vi är. Vi är olika. Och det är poängen. Jag tänker att om vi tittar på varandra och verkligen, på riktigt, ser den där människan som är så sjukt bra, då behöver vi egentligen inte jämföra oss.
Vi kan se att vi är olika och det kan räcka. Det finns en poäng i att vi är olika. Det kan vara svårt att riktigt inse det. Men jag tror att vi har olika funktioner. När vi fattar att det är bra att vi är olika, då behöver vi inte vara avundsjuka eller tro att vi inte räcker till. Vi får istället vara glada över att någon annan kan,, där vi inte kan. Och vi kanske kan få lära oss av den personen, om vi vågar fråga. Det behöver jag bli bättre på att komma ihåg.
Bön:
”Tack Gud, att du har skapat oss olika så att vi får komplettera varandra. Tack att vi får komma till dig, både när livet är på topp och när vi känner att vi inte räcker till. Tack att vi alltid räcker till för dig. Vi ber Gud, att du ska vara med oss när vi trillar dit och avundsjukan kryper på. Hjälp oss att se varandra och att lära känna varandra på riktigt, så att vi kan förstå att vi inte behöver vara avundsjuka. Ge oss mod, Gud, när vi står där, nästan redo att ta språnget men börjar tvivla på oss själva. Vi kan göra allt när du ger kraften, Gud. Amen.”