Att må bra 7 – Om självkänsla, och att bara vara sig själv

Tänk dig att du står inför första dagen i en ny klass, eller ett nytt jobb, eller kanske för första gången ska gå ut med någon du är intresserad av. De flesta av oss är nervösa inför dessa ögonblick. Och en inte helt ovanlig kommentar av föräldrar eller vänner kan då vara ”Var bara dig själv, så kommer det nog gå bra!” De har rätt. Men, att bara vara sig själv ÄR inte så bara. Speciellt inte om man inte riktigt vet vem man själv är, eller inte har en god självkänsla. Då känner man sig osäker på om man duger, eller om man platsar in. Att känna så kan föra med sig att man lätt jämför sig med andra, och blir mer negativt inställd och avundsjuk mot andra. Kanske till och med pratar illa om dem. Att känna och bete sig så är knappast något man mår bra av i längden, så att jobba på att öka sin självkänsla är definitivt ett framgångsrecept!

Det handlar dels om att inse sitt värde. Att på riktigt förstå att trots att vi alla är helt olika är vi ändå lika mycket värda. Men det kan också handla om att lära känna sig själv, att förstå hur man är i sin personlighet, vilka egenskaper man har, och hur man reagerar i olika sammanhang.

Vi har ju dels fått en personlighet, men hur vi tänker, reagerar och agerar formas också av vår uppväxt.  Framför allt hur människorna som finns i ens liv är och gör. Om man till exempel aldrig får höra att man gör något bra eller att man är älskad, så är det inte helt otroligt att man formas till att känna att man inte räcker till, även i andra sammanhang senare i livet. Till skillnad mot om man i sin uppväxt är omgiven av människor som älskar och tror på dig, peppar dig att försöka. och om det finns människor som låter dig misslyckas utan att döma dig för det. Detta ger betydligt bättre förutsättningar för att forma en god självkänsla.

Olika händelser i livet formar också hur man blir. Att lära sig förstå vad som format dig, och hur det format, kan göra att du får lite mer koll på vem du är, dina styrkor, och dina utmaningar.  När du förstår dig själv bättre har du också lättare att acceptera dig själv. Och sen älska dig själv. Det är först då som du fullt ut kan släppa tankarna på hur du ska vara eller inte vara och bara koncentrera dig på din uppgift eller personen du har framför dig. Det är då du kan ta dig an utmaningar och ”bara vara sig själv”.

 Det här med självbild och självkänsla är inte antingen bra eller dåligt för resten av livet, utan det är något man kan bygga upp.

1. Lista fem egenskaper hos dig själv som du gillar, och två som du tycker är mindre bra.
2. Tänk på, och berätta om, en person som har stor betydelse för dig och varför den har det? Hur får hen dig att må?
3. Hur tänker du när en kompis lyckas med något? Kan du bli glad för dennes skull eller önskar du att det hade varit du som lyckats istället?
4. Vilket eller vilka sammanhang känner du kan slappna av och ”bara vara dig själv?
5. Tror du man som kristen har lättare att ha en bra självkänsla? Fundera högt tillsammans.

Det var en sådan där go lördag, när inga måsten fanns och solen lyste. Våren var här och Misan och Igor hade redan igår bestämt sig för att cykla ner till stan och köpa glass. Igor var nästan startklar när mamma ropade.
– Igor, idag kommer John hit och jag tror att Anton är med. Du minns väl Anton?
John var mammas kusin och Anton var hans son, alltså Igors syssling. Om han mindes Anton? Jo, det gjorde han helt klart! Och det var inte så att han jublade över den här informationen precis. Egentligen var det väl inget fel på Anton direkt, han var snäll och så. Igor hade svårt att sätta fingret på vad det var, men han var jobbig i sin snällhet på något sätt. Han sa liksom snälla saker, men på ett sätt som inte alltid kändes bra.
-Åh, men mamma, jag ska ju vara med Misan idag, och vi ska cykla ner till stan.
-Men perfekt, då kan ju Anton haka på er! Han kan låna den gröna cykeln vi har som står bakom skjulet.
Igor himlade med ögonen, men visste att det var ingen idé att säga emot. Någon halvtimme senare cyklade de tre iväg, Misan, Igor och Anton. Igor hade snabbt hunnit förklarat läget för Misan, som var helt ok med att Anton skulle med.

Anton cyklade på den gröna cykeln. Det var väl ingen superpärla direkt, men den fungerade och såg inte konstig ut på något sätt. Han tittade avundsjukt på de andra två.
– Alltså! Vilka fina cyklar ni har båda två. Era föräldrar måste tjäna massor av pengar! Man kan ju se det på din jacka också Misan, för det där är väl en märkesjacka du har va?
Misan blev lite förvirrad.
-Öh, neeej det vet jag inte. Den har jag ärvt.
Anton fortsatte, som om han inte hörde svaret.
– Men det passar ju bra att jag som har en ful jacka har den fula cykeln.
Misan och Igor tittade på varandra och skakade lite försiktigt på huvudet. Det var tyst ett tag medan de trampade vidare.

– Vad gillar du att göra då Anton? Misan försökte inleda ett snack.
– Spela innebandy.
– Jaha! Kul! spelar du i nåt lag?
– Ja, men jag kommer väl inte kunna vara kvar i det till hösten, när vi ska börja spela lite mer matcher. För jag är kass.
– Nä, det har jag svårt att tro. Men… Misan famlade efter ord. Hon behövde inte säsga mer, för Anton bytte ämne och pekade på ett gäng killar som gick på andra sidan vägen.
– Kolla de där killarna, de verkar tro att de är något. Går där och kaxar sig!
Igor och Misan tittade åt det håll Anton pekade och såg att det var Emil från deras klass, och hans polare från 5:an. De sa inget om Antons kommentar utan ropade till grabbarna.
– Hej Emil! Ska ni också till stan?
Emil vände sig och sken upp.
– Yes! En bra glassdag idag ju.
– Exakt, svarade Igor. Då se vi där!
Sen vände han sig till Misan och Anton och sa:
– Vad säger ni, ska vi tävla sista biten? Anton hann inte svara innan han var i väg som en raket.

Det var lång kö vid ”Lovas Glass och Grill den här dagen. Anton hade varit tyst sedan de parkerade cyklarna. Eller, efter han hade fått plocka upp cykeln ifrån diket, dit han sparkade den i ilska för att han kom sist. De beställde varsin Dumleglass. Igor bjöd Anton.
– Jag fattar att du bjuder, för du säkert mer i månadspeng än mig. Det behöver du säkert också, för du har väl många kompisar kan jag tro. Du är en som alla gillar va?

Nu, kunde inte Misan hålla tyst längre.
– Hörru du Anton, sa hon. Har du aldrig fått höra att du är bra? Och att det handlar inte om man har pengar eller inte. Att det inte handlar att man ska vinna eller lyckas med saker? Eller att man inte blir starkare själv av att prata ner andra? Har du hört talas om att ingen är mer eller mindre värd, så som du verkar tro att det är?
Anton stod bara och stirrade på henne. Misan var helt blossig om kinderna, och fortsatte.
– Och vet du vad jag tror, Anton? Jag tror at du är en helfin kille och att du skulle inse att det finns många som tycker om dig, om du bara började tycka om dig själv lite mer. Och inse att du duger precis som du är!

Det blev tyst en ganska lång stund efter Misans tal till Anton. Men så efter en stund gav Anton en liten försiktig knuff på Misans ena axel. Han log, med hela ansiktet faktiskt

-Tack hörru! Jag tror jag fattar vad du menar. Du är grym, vet du det?