Att må bra 6 – Om stress och att lyssna till sin kropp

”Det är mycket nu!” kan vara ett vanligt uttryck för många. Det behöver ju inte vara något fel i det, utan så kan det vara i perioder i livet. Men frågan är om det är så man vill uppleva sitt liv hela tiden. Låter ju både jobbigt och stressigt. Stress är vanligt, och till och med livsnödvändigt, och något vi alla upplever ibland. Det kan vara inför ett prov du inte pluggat tillräckligt till, ett föredrag du ska hålla, när du har för mycket att göra, eller när du är sen till något och måste skynda dig. Då uppstår stress i din kropp. Pulsen går upp, musklerna spänns, magen kan bli orolig, eller så får du huvudvärk och yrsel. Hela kroppen och hjärnan reagerar när du har något i ditt liv som den upplever som en ”fara”, eller något där den behöver ge dig lite mer energi och kraft. Att bli stressad kan faktiskt vara något positivt, det kan få oss att prestera bättre. Men på en viss nivå förstås. Och när den kommer tillfälligt.  För vanligast är ju att man efter ett prov eller ett fördrag får landa, återhämta sig, och att då kroppen kan återgå till sitt vanliga tillstånd. Allt det här är helt i sin ordning. Det är så kroppen och du ska reagera.

Så finns det andra situationer då kroppen ställs in på stress, men där man kanske själv inte har klart för sig att det handlar om just stress. Det kan vara om man under en länge period varit orolig för något, kanske blivit av med sitt jobb, ska flytta, lever i en dålig relation, haft bekymmer med ekonomin, eller upplevt stor osäkerheten inför framtiden.

Det kan ju också vara så att arbets- eller skolsituationen ihop med att det är mycket på fritiden, varit så att det aldrig getts utrymme för den där vilan. Då är ju kroppen inställd på stress under en längre tid, vilken gör att symtomen blir värre och det kan till och med utvecklas till sjukdomar.

Stress är din kropps sätt att säga något till dig, antingen att ge dig den där lilla extra kicken inför en utmaning eller att be dig att bromsa, så att den får återhämta sig. Det är vanligtvis något som behöver förändras för att den ska få landa.

När din kropp reagerar, försök att uppmärksamma det. Stanna upp och fundera på om du vet varför den gör det. Varför har du ont i huvudet, eller känner dig orolig i magen? När du har klurat ut det så kommer nästa fråga: Är det något som kommer att gå över inom snar framtid, tex efter du utfört något? Då kan det räcka med att förstå varför kroppen reagerar. Men kanske kommer du på att det handlar om något annat, och det krävs en förändring för att du ska komma ur stressen. Då är ju frågan om det är något du kan förändra? Och i sådana fall hur? Ibland handlar det om att stryka saker i sin kalender, höra av sig och meddela att man inte kan ta den där träffen, utan fråga om det går att ta den lite längre fram. Andra gånger kan det handla om att behöva ta ett samtal med den där personen som sagt något som fått dig att må så här, eller att du bara ska försöka boka in stunder där du får vila från annat. Kanske låta hjärnan och kroppen vila från andra intryck vi matas med hela tiden.   

Såklart finns det också de tillfällen då det faktiskt inte går att förändra det som stressar dig. Det kan vara en ny livssituation som du inte har kunnat påverka, så som föräldrarnas skilsmässa, ett dödsfall eller en flytt. Det kan ta tid att förändra sitt sätt att se på en situation, att acceptera den, eller att gilla läget. Men det kan vara just det som är lösningen. Det kan ta tid, och det kan ibland krävas hjälp i form av att man pratar med någon. Och som alltid så handlar det också om att fundera på vad DU mår bra av, och fylla på med det i sitt liv.

1. Människor i alla tider har kunnat uppleva stress, men det som stressar kan ha förändrats. Vad tror du man blev stressad av förr i tiden?
2. Vad tror du är den vanligaste anledningen till att människor blir stressad idag?
3. Fundera på vilka situationer i ditt liv som gör dig stressad. Nämn några för varandra.
4. Är det något du skulle kunna göra annorlunda för att bli mindre stressad.
5. Kan stress smitta andra?
6. I bibeln står det att vi kan lämna våra bekymmer till Gud och att vi då får mer frid. Funderar högt tillsammans hur detta kan fungera som stresshantering. Hur kan stunderna med Gud påverka hur du mår?

Hon hade stängt in sig på sitt rum. Behövde vara i fred, vara ensam. Mamma är irriterad och klagar på allt typ hela tiden, och pappa drar sig undan och säger ingenting. Misan hade ont i huvudet och kände sig nervös på något sätt. I morgon skulle de ha NO-prov. Kanske var det därför hon var nervös? Egentligen hade hon behövt mammas hjälp att plugga inför det, men med tanke på hennes humör så ville hon inte ens fråga. Det får lösa sig ändå. Hon öppnade boken och började läsa. Men efter ett tag så upptäckte hon att hon läst samma mening om och om igen och visste ändå inte vad hon hade läst. Bokstäverna hoppade liksom runt. Misan suckade och reste sig. Hon kanske behövde en huvudvärkstablett. Hon gick ut och kom lagom för att se mamma slänga datorladdaren in i väggen, och sen sätta sig uppgivet i soffan. Det rann tårar nerför mammas kinder. Åh, sådant var ju så jobbig, att se föräldrar gråta! Hon visste inte hur hon skulle bete sig när det hände, så hon smög in på badrummet. Hennes huvudvärk kändes ännu tydligare, och i magen hade det kommit en klump som nog var något annat än att hon var nervös inför provet. Hon knäppte händerna hårt, och knep ihop ögonen, om möjligt ännu hårdare. Hon provade att be ”Käre Gud, om du finns. Kan inte du hjälpa mig? Gör så mamma blir som vanligt igen .”

När hon kom ut ur badrummet tittade mamma upp på henne. Hon torkade sig snabbt om kinderna och log varmt.
– Hej min älskling, hur mår du idag?  
– Jag har ont i huvudet och magen, sa Misan försiktigt.
– Men oj, varför har du inte sagt något? Vad kommer det sig tror du?
– Vet inte, men vi har prov i morgon, och jag ligger lite efter. Och jag vill inte fråga dig om hjälp.
– Men det är klart du ska be mig om hjälp! utbrast mamma. Varför har du inte gjort det?
Misan tog sats:
– För att du verkar mest arg, och ledsen nu för tiden, viskade hon nästan ohörbart.

Det var tyst en stund. Misan såg att mamma tänkte. Och så vände hon sig om och tittade på Misan.
– Misan, förlåt! Jag har varit helt inne i mina egna bekymmer. Du förstår, jag har fått en ny chef på jobbet som har fått för sig att allt ska ändras om och det ställer lite andra krav på mig nu. Och samtidigt har ju mormor blivit sämre. Så, allt har bara känts så jobbigt och jag fixar liksom inte allt.
– Men varför blir du irriterad på oss här hemma då? frågar Misan.
– Ja du, varför blir jag det? Det är ju inte rättvist alls! Kanske att jag inte sett att det är så, och har inte lyckats sätta ord på det och förstå vad allt handlar om förrän nu, när du säger till.

Nej, sahon bestämt, så här kan vi ju inte ha det! Jag kan inte inte göra mer än jag redan gör på jobbet, och jag kan inte klona mig så att jag är både här och hos mormor. Henne får jag ringa lite oftare istället. Nu Misan, ska jag fixa så att du får i dig nåt att äta och sen tar vi tag i ditt NO-prov.

Den kvällen när Misan gick och lade sig kändes allt lite lättare igen. Huvudvärken hade släppt, klumpen i magen likaså, men hon var fortfarande nervös inför provet.
-Det är bra att vara det! Litegrann i varje fall, säger mamma. Om man är lite nervös och stressad inför något man ska göra, kan det göra att man blir mer skärpt i skallen. Problemet blir om man är stressad och nervös hela tiden. Som jag var.

De bad tillsammans. Misan avslutade bönen med att säga ”och tack Gud för att du hjälpte mig så snabbt den här gången! Amen.” Mamma tittade på henne och log. Hon förstod vad det gällde.