Att må bra 5 – Om inställning och förväntan

Kanske har du fått kommentaren ”Men försök att vara lite positiv!”. Eller fått höra ”Måste du vara så positiv hela tiden?”.  Visst är det lustigt att ena stunden uppmanas man vara det, andra gånger så verkar det störa i andras liv att man är det? Frågan är väl egentligen mer om, och i sådana fall vad, det gör det för skillnad i ditt liv att tänka på hur du tänker?

Det finns en rad ordspråk, böcker och föreläsare som talar om att det man tänker, inställningen, påverkar hur saker och ting går. Och till stor del är det så, men självklart kan vi inte påverka allt, däremot så påverkar din inställning hur du agerar, reagerar och hur du bemöter andra. Med största sannolikhet påverkar ditt tänk också hur du mår!

När din tanke är full av negativism, till exempel när du oroar dig mycket, inte tror att saker ska lyckas, vara intressanta eller roliga. Eller helt enkelt när du inte har några positiva förväntningar i de sammanhang du står i, så blir både ditt sinne och livet rätt tungt. Om det blir en vana att tänka på det här sättet så finns en risk att det kommer leda till att att man mår riktigt dåligt. En del säger att man inte ska förvänta sig något, för då är det så lätt att bli besviken. Men tänk vad mycket tid och energi man då ödslar på att vara misstänksam eller orolig, eller bara negativ. Den hade man kunnat lägga på något roligare. Som att förvänta sig att nåt bra ska hända till exempel!  

”Vakna varje morgon och förvänta dig att något underbart kommer hända” kan, framför allt för den morgontrötte, kännas lite väl maxat. Det är ändå så att när man förväntar sig att något ska hända, eller att man ska få vara med om något så blir man mer uppmärksam och nästan letar efter det där som ska hända, och då kommer man ganska troligt att vara med om, och hitta, mer saker än om man inte förväntar sig nåt alls.

Letar du fel, eller dåliga saker så lär du hitta många sådana, och omvänt är det så att letar du och har en förväntan så kommer du högst troligt hitta bra grejer! Att medvetet tänka på det här sättet kanske inte ligger i ditt normala sätt att tänka, men det går att öva upp. Så nästa gång du känner eller inser att du har en negativ inställning till något, så försök och stoppa dig själv och fundera på om det går tänka på annorlunda. Vem vet, du kanske kan få uppleva dina dagar på ett helt nytt sätt och och njuta mer av livet. -Och det kommer få dig att må bra!

”Om man utgår från att folk man möter är trevliga, så är det förvånansvärt många som är det!”   

1. Vad tänker du om den här texten? Och om det sista citatet, stämmer det?
2. Hur anser du själv gällande din grundinställning? Har du lätt att se positivt, att förvänta dig saker? På vilket sätt präglar din inställning dig?
3. Har inställningen med personligheten att göra? Fundera och förklara gärna hur du tänker.
4. Har du varit med i något sammanhang där det finns någon med en mer negativ inställning? Vad händer i och med gruppen när hen pratar en massa negativt?
5. Enligt texten under ”bibeln säger” så påverkar tron din inställning. Håller du med? Känner du någon där detta är mer tydligt?
6. Hur kan man jobba på att få mer av, präglas av, ”Andens frukter”?

– Kakor! Vem vill ens köpa det? sa Igor bittert. Folk blir ändå bara sura och otrevliga när man plingar på och försöker sälja något. Om de ens öppnar. Nej, det här kommer inte gå bra!
Misan skrattade åt honom.
– Nej, med ditt tänk så kommer du antagligen inte sälja en enda smula.
Igor tittade lite stött på henne och frågade:
– Vad menar du med det? Tror inte du heller att jag kommer klara det?
– Ibland är du faktiskt lite knasig, Igor! Hon log samtidigt som hon suckade. Sen fortsatte hon:
– Det där får jag förklara en annan gång. Nu måste jag hem.
Lite förvirrad, och fortfarande totalt opeppad på att sälja kakor för att få in pengar till klasskassan, släpade Igor sig vidare hemåt.

Alla i klassen skulle dra sitt strå till stacken, det hade fröken bestämt. Så de hade fått med sig åtta kakburkar var. Kravet var att man skulle sälja minst två. Om man lyckades sälja alla burkarna skulle man få en liten belöning. Den belöningen kunde man ju glömma direkt, tänkte Igor.

Varje dag då han kom hem från skolan den veckan tittade han trött på burkarna. De stod där som ett stort mörkt berg som inte tänkte flytta på sig. Inte av sig själv i varje fall. Nu var det sista dagen, och i morgon skulle de redovisa försäljningen. Igor hade inte sålt en enda. Han gick ut till mamma som satt framför teven.
– Mamma?
– Mm…
– Kan inte du köpa två kakburkar av mig? De är jättesvåra att sälja!
– Jaså är de det? svarade mamma förvånat. Hon fortsatte: Jag såg Misan stå vid Lilla Torget tidigare i veckan. Hon verkade sälja för fullt. Hade ordnat provsmakning och bjöd på saft. Och så mötte jag Emil, han går väl också i din klass? Han hade sålt slut på sina redan första dagen, sa han. Men självklart kan jag köpa två burkar av dig gubben!  
Sålt slut? Gick det ens? tänkte Igor snopet.

Dagen efter stod fröken och samlade in kakburkarna som blivit över, och räknande pengar som kommit in. Det var flera som hade sålt slut på sina burkar. De fick varsitt kuvert av fröken, som visade sig innehålla ett presentkort på ”Lovas glass och grill”. Det var bara Igor och Siri som sålt det minsta tänkbara, två kakburkar. Och egentligen kunde inte Siri räknas för hon hade varit magsjuk och inte fått gå ut på hela veckan. Igor lyssnade på de andras försäljningsberättelser. Misan berättade att det bästa med detta hade varit att hon hade träffat så många roliga och trevliga människor. Igor tyckte det lät lite märkligt, men kände sig samtidigt lite förlägen. Han hade ju inte ens försökt sälja till någon annan än till mamma.

På vägen hem den dagen tog han som vanligt sällskap med Misan. Han gick tyst.
– Kommer du ihåg att jag sa att jag inte trodde du skulle sälja en enda smula? frågade Misan.
– Du hade ju rätt i det också! Jag var helt kass!
– Vet du, jag tror att om man inte tror att man ska klara av en sak, så finns det en stor risk att man inte gör det. Men om man tror att man ska klara det så finns det en större chans att man faktiskt gör det!
– Vadå, så vi kan styra vad som ska hända, menar du? utbrast Igor.
– Inte allt förstås, svarade Misan. Men min pappa brukar säga att man ska spänna fast sig i hoppet, så att man har det med sig överallt i livet. Om man hoppas på bra saker så blir man mer nyfiken och hittar mer av det bra som finns i livet
– Va? Igor var som ett stort frågetecken. Spänna fast sig o hoppet?

Misan bet sig i läppen och funderade på hur hon skulle få Igor att förstå.
– Okej, tänk så här då. Om jag ber dig göra en lista på allt dåligt som skulle kunna hända på vägen till skolan, hur tror du att du skulle känna sen för att gå dit?  
Igor tänkte efter och skrattade.
– Då skulle jag kanske inte ens våga gå dit för allt läskigt som skulle kunna hända.
– Exakt! Och om du ändå gick, så skulle du säkert vara fullt upptagen med att akta dig för faror och därför inte se nåt annat längs vägen. Men, om jag bad dig lista allt bra som skulle kunna hända istället, hur skulle du känna då?
Igor sken upp.
– Då skulle det ju vara roligt att gå, för tänk om allt det jag skrivit faktiskt skulle hända!
– Precis, och du skulle säkert till och med leta efter allt bra som skulle kunna hända, sa Misan.
Hon fortsatte:
– Vad jag menar är att din inställning inför att sälja kakor var från början att det inte skulle funka, och att du bara skulle träffa sura människor. Du var aldrig ens nyfiken att testa. Det gjorde att jag förstod att du inte skulle sälja något.
– Du är klok du, Misan! Det där ska jag tänka på. Ska du med och kolla på min friidrottsträning i eftermiddag förresten?
– Neej, det blir så långtråkigt. Jag har inget att göra där ju.
Igor knackade med sitt finger på Misans huvud.
– Spänn fast dig i hoppet nu Misan. Just idag kanske du hittar en skatt, eller träffar någon kul person! skrattade Igor.
– Haha! Där fick jag. Klart jag hakar på! Det här ska bli den bästa eftermiddagen ever!
Hon puttade till Igor lätt och så började hon springa.
– Skynda dig Igor, så vi inte missar nåt kul!