Apg29 – ”Jag har insett vad det betyder att vara lärjunge och att se sina medmänniskor”

Jag kände mig vid den tiden väldigt vilsen i min tro och funderade mycket på vad jag kunde tillföra till skolan. Jag är ju inte uppvuxen i en kristen familj och hade inte alls läst mycket i Bibeln. Men jag kastade mig ut med låten ”Oceans” i mitt huvud och känslan av att Gud kommer hjälpa mig på vägen. Det gjorde Han. Den första tiden brottades jag mycket med mig själv, kulturkrockar och vad Bibeln säger mig. Det dök upp många frågor om hur jag vill leva som kristen. Frågor som: Vad innebär det att ge? Kan man ge på flera olika sätt? Jag funderade även på relationerna hemma. Dessa tankar och funderingar har följt mig under skoltiden. Det har varit tungt många gånger men jag är tacksam att jag har haft andra att dela mina tankar med och inte minst Gud. Jag kände ett tag att han var hård och tydlig emot mig för att jag skulle förstå. Han vill hjälpa mig men det kommer inte alltid bara vara lätt att gå den här vägen. Men jag kände även väldigt tidigt att Gud har en plan med mig och det var en trygghet.

Ett bibelord som verkligen följt mig den här resan är Joh 14:1 ” Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig.” Det är verkligen dem här orden som beskriver både den inre och yttre resan jag har gjort. Att bara lita fullt på Gud, kasta sig ut i hans famn. Det är Gud du kan lita på i alla lägen för han lämnar aldrig din sida. Det har jag verkligen fått uppleva i Kongo. Inte minst på sista praktikveckan på söndagen när jag skulle predika. Jag kände innan varför gör jag det här? När var det här en bra idé? Men jag bad och sa: Gud nu kan jag inte göra mer, jag lägger det här i dina händer nu. Från att stapplandes börja min predikan till att känna ett stort lugn och att saker bara kommer var så otroligt mäktigt. Det kändes verkligen som att jag berörde dem 200 som var där med hjälp av den Heliga anden. En gick till och med fram och ville lämna synden och följa Jesus.

Att följa Jesus är också en sak jag har beslutat att jag vill göra under den här resan. Jag har sett hans stora kärlek och omtanke för andra, att vara ett ljus för andra som han var. Jag har verkligen insett vad det betyder att vara lärjunge och att se sina medmänniskor. Vi var ute och knackade dörr i det område vi bodde och vi mötte bland annat en man som blivit av med jobbet och en kvinna som hade problem med sitt ben och kunde därför inte gå till kyrkan men hade en stor längtan efter kyrkan. Detta träffade mig väldigt hårt och jag ville hjälpa dem på något sätt. Vi hade bett för dem men vad är en tro utan handlingar? Vi bestämde oss för att hjälpa några vi hade mött med lite mat. När vi kom till mannen sa han att han inte hade ätit på hela dagen träffade det verkligen mitt hjärta och man insåg hur viktigt det är att handla i sin tro. Jag har verkligen fått lära mig att saker börjar i det lilla. Ett frö blir inte ett träd över en natt. Gud har verkligen gett mig chansen att få växa i Kongo på mitt sätt fast som Han vill. Allt blir inte alltid som man tänkt men man får träna på att lita på Gud. Allt har sin tid. En sak är säker jag vill fortsätta. Ta ett steg till. Växa mer och mer. Det fina mitt i allt detta är att man aldrig är klar och det här var verkligen bara början på en lång resa.

Emma Hellgren, deltagare på Apg29 i Kongo Brazzaville hösten 2018.

• Dela