Idrottsvolontärer hemma i Sverige igen: ”Det bästa vi gjort”

Publicerat 

”Det var den svåraste, mest utmanande, men också den överlägset bästa sekunden i mitt liv.” Så sammanfattar idrottsvolontären Elin sina sex månader i Kongo-Brazzaville. Efter en vecka hemma i Sverige vill hon uppmuntra fler unga att ta chansen att göra samma sak. Sista ansökningsdag för höstens resa är 30 april.  

Om någon sa till mig när jag åkte att sex månader skulle gå som en sekund, skulle jag inte tro den. Men så blev det. Den svåraste, mest utmanande, men också den överlägset bästa sekunden i mitt liv. Jag har inte bara lärt mig tre sporter och franska, utan jag har också lärt känna fantastiska människor och blivit en del av en ny kultur. De sista månaderna har varit väldigt roliga, man har varit så upptagen av allt som hänt runt omkring mig, umgåtts med vänner och med familj. För det är så det har känts, vi var inte bara på besök i Kongo, utan vi blev verkligen en del av livet där. De saker som jag uppskattat mest med resan är att få ta del av så mycket olika saker. Först och främst var det toppen att få se barnen utvecklas inom sina olika sporter och finnas där som coach, stöd och vän. Men det var även härligt att se livet i kyrkan. Jag var med i en kyrkokör med min kongolesiska syster i början av volontärtiden. I slutet gick jag till en annan kyrka, Mayanguikyrkan, som hade en engelsk gudstjänst som jag verkligen uppskattade väldigt mycket. Det var bra att få se hur det var i två olika församlingar. Det var också kul att få lära känna Olof (den andra idrottsvolontären),  vi har jobbat väldigt bra tillsammans och kompletterade varandra väldigt bra. Jag vill även skicka ett stort tack till den svenska missionärerna Anne och Calle, som har ställt upp och varit ett enormt stöd.

Jag har fått se hur det ser ut i innerstaden, men också ute i kvarteren och fått hälsa på hos vänner, och på så sätt lärt mig närmre om livet i Kongo. Jag var till exempel och hälsade på hos en av gymnastbarnen som heter Nana och fick hälsa på hennes mormor samt se hur hon bor. Men även en gymnast som heter Junior Prosper och hans tvillingbror Senior. De är båda gymnaster. Junior kör aerobics gymnastik och Senior kör artistisk gymnastik. Deras pappa är tidigare ordförande i föräldraföreningen men han är även pastor. När jag svängde in för att hälsa så möttes jag av en stor kör som hade övning på deras innergård och föräldrarna och syskonen hälsade glatt på mig. Det var så kul att få se hur ungdomarna bor och det gjorde också att det kändes lite lugnare att lämna dem. För trots att jag vet att jag och Olof har betytt mycket för såväl barn som ledare, så vet jag att det kommer att fungera bra utan oss också.

Så med fantastiska minnen, mycket erfarenheter och många fina kontakter lämnar jag Kongo tillsvidare. Jag är så glad för denna möjlighet och vill verkligen tipsa alla ungdomar som har möjlighet att göra samma sak. Så ifrån mig och Olof: Tack Equmenia, tack Gothia och BK häcken, tack Kongo. Tack för dessa månader – det har varit de bästa.

Elin Weman

Vill du precis som Elin bli Equmenias nästa idrottsvolontär? Klicka här för att lära dig mer om hur du gör.