Pulsandakt v.8

Publicerat 

Veckans Pulsandakt kommer från Jakob Hanberger, idrottskoordinator Equmenia.


”Den kortaste bönen”

Hur inleder jag en bön?

Det finns så mycket på mitt hjärta, och jag kan lätt räkna upp böneämnen: familj, jobb, vänner, sjukdom, framtidsplaner. Du känner säkert igen dig och vill lägga till något som ligger dig närmast just nu; ett skolval, trasslig ekonomi, relationer.

Jesus lär oss att be Fader Vår. Där blir de inledande orden en slags förutsättning för vår bön, och med hela vår relation till Gud. Vi bekräftar faktiskt att Gud är Herre;
”Fader Vår, som är i himlen, låt ditt namn bli helgat, låt ditt rike komma, låt din vilja ske” (Matt 6:9)

Är inte det väldigt skönt, att vi börjar bönen med att lämna vårt liv till Gud? Jag tror också att det kan ge en känsla av tacksamhet.

Ibland har jag inte kraft att be. Kanske stressar jag fram under dagen. ”Tack Gud” blir då en kort men kärnfull bön.
Ibland känns svårt att bara hitta rätt uttryck, och just den känslan kommer oftast när jag tränar. Även om konditionen är kass och backen är brant, kan jag känna tacksamhet att bara få vara ute : ”Tack Gud för att jag fått ben att springa med. Tack för solen. Tack för snön”

Den bönen kunde varit hämtad från en andaktsbok för treåringar, där vi vill lära våra barn det allra viktigaste: att Gud har skapat människan och jorden. För att han älskar oss!

Det kommer också dagar då vi inte vill, eller orkar, säga tack. Stunder där bönen blir en klagan.  ”Tacksamhet” är det sista ordet vi tänker på. Vårt rop på hjälp går direkt till Gud, vi behöver omedelbar tröst. Här finns inget att tacka för!

Tänk på treåringen, som lärt sig det viktigaste. Hon är beroende av mamma och pappa, och uttrycker det varje dag, genom närhet, ögonkontakt och skratt. Men stunden kommer då hon söker tröst. Då frågar hon inte om lov eller söker rätt ord. Hon sträcker bara ut armarna, och i den stunden blir kärleken från en förälder som allra störst.

Tack Gud, att vi får inleda med just dom orden. Hjälp oss att se goda, för ha kraft och mod att lita på dig när vi möter allt som känns jobbigt.