Kreativt porträtt – Musiken känns ömsom kökssoffa, ömsom utomjordisk

Publicerat 

Equmenia vill med hjälp av korta personporträtt lyfta olika konstnärliga uttryck. Kanske kan texterna uppmuntra dig att våga använda ditt personliga uttryck ännu mer. Kanske kan den hjälpa dig att våga uttrycka din tro på ett nytt sätt eller på ditt sätt.

Africa med Toto. Det var på något sätt där allting startade. I kusinens rum på övervåningen hördes plötsligt sången på repeat i vad som säkert kan ha varit timmar. Jag hade upptäckt musikens fullständiga, nyckfulla och skoningslösa lockelse. Det som gör hjärtat förälskat på en sekund, den som kapar människan och omedelbart för henne varhelst själen längtar; som kan fängsla och befria varje liten människa.

15 år senare fortsätter förälskelsen och förundran att växa. Musiken känns ömsom kökssoffa, ömsom utomjordisk. Stundtals förrädisk och stundtals förutsägbar. Just därför ser jag den som min tillbedjans ultimata uttryck. Den säger det som jag inte alltid har råd att uttrycka. Ibland för att jag saknar ord, och ibland för att jag inte vågar det orden skulle göra med mig om jag sa dem.

Till musiken vänder jag mig när ögonen lurar mig, när livet rasar och när solen går upp över världens vackraste värld. Ibland allt på samma gång. Det kanske låter som att musiken har ett egenvärde, och det tror jag att den har. Men det slocknar i jämförelse med den ursprungskraft som ligger bakom allt skapat. Musiken är för mig inte ytterst, den är en kanal. En förlängningssladd som kopplar mig till Guds omsorg när jag är kraftlös. ”Anden vädjar för oss med rop utan ord, och han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.” (Rom 8:26-27)

I glädje och i sorg kan min ande ropa ut. Ibland inser jag först i efterhand hur mitt inre har jublat och längtat efter sin Frälsare, när hjärnan inte lyckats sammanfoga fragmenten som gjorde eller förgjorde min dag. Men i musiken kan Gud låta mig se kontakten mellan skapare och skapat i realtid. Att vägen till himmelen står öppen. Lovsången föds i mängder av former. Det kan vara en sång till Gud skriven av en kristen artist. Det kan vara något jag skapar i stunden vid pianot. Den kan vara allt annat än musik. Den kan vara ett stycke som jag slitit med i veckor för att det ska kunna uttrycka det jag önskar. Det kan vara en sång på radion i bilen hem en regnig kväll… Plötsligt är blicken inte längre fäst på allt det som splittrar mig och gör mig handlingsförlamad; plötsligt är jag hemma hos Gud. Och på samma sätt som förlängningssladden inte kan skapa någon ström i sig själv blir musiken himmelsk först när den knyts samman med Ursprunget.

Med det sagt finns det musik som skadar mer än den bygger upp. Det finns kanaler som förgiftar vattnet som rinner där. Men jag är helt viss om att Jesus, vår tids Breaker of Chains, välkomnar allt och alla som vänder sig till Honom med ett hopp om att göra min lilla insats – vare sig den är en hjälpande hand, en dag på jobbet eller ett rop på hjälp – till något som får ingå i Guds stora rescue mission för allt som går sönder här. Därför kan jag be över all musik jag spelar, skapar och lyssnar till, vare sig den vänder sig till församlingen, 50-årsfesten, konsertlokalspubliken eller min begränsade förståelse om hur Guds obegripliga omsorg sträcker sig till en syndare som jag. För att Guds sång till oss aldrig tystnar.

 

Namn: Victor Bodell
Ålder: 24 år
Sysslar med: Läser till Civilingenjör IT, frilansmusiker på deltid
Bor: San Luis Obispo, California
Församling: Medlem i Centrumkyrkan, Sundbyberg. Just nu aktiv i Trinity Presbyterian Church, San Luis Obispo