Öppet brev till regering och riksdag angående barn och unga i asylprocess

Publicerat 

Varje vecka möter Equmenia tiotusentals barn och unga i hela Sverige. Vissa är scouter som älskar att upptäcka och lära sig om naturen. Andra är tonåringar som brottas med stora livsfrågor om identitet och framtid. Andra är kreatörer som lever för konst, musik och kreativitet. De är barn och unga fyllda av liv. De senaste åren har Equmenia också börjat möta en annan grupp barn och unga. Det är unga människor som har levt igenom de hemskaste upplevelserna man kan tänka sig. De har varit på flykt under flera år. De har skiljts åt från sina familjer. De har upplevt krig, död och förföljelse. De har inte levt de senaste åren, de har överlevt. De har om och om igen blivit svikna av omvärlden.

De barn och unga som har tagit sig till Sverige i sin jakt på liv och trygghet har många gånger hamnat på mindre orter runt om i Sverige. Där har de ibland fått komma i kontakt med Equmeniakyrkan och Equmenia. Vi har varit med och välkomnat dem till Sverige genom att erbjuda det vi kan. En öppen famn, många gånger öppnade hem, roliga aktiviteter och en trygg plats. Där de kan få vara som de barn och unga de är egentligen och få upptäcka naturen, ställa livsfrågor och utforska sin kreativitet.

Nu har många Equmeniaföreningar runt om i landet hamnat i samma situation. Att de ungdomar som de har tagit till sig och sett som sina egna nu tvingas till otrygghet och osäkerhet igen. De rycks upp med de få rötterna de har kunnat skapa från orten där de har fått bo och börja i skolan för att flyttas någon annanstans i Sverige. Det tas ingen hänsyn till deras hemmiljö eller möjligheter att få studera. Det är en chockerande brist på mänsklighet som våra Equmeniaföreningar och våra deltagare har tvingats att möta hos den svenska staten. Det blir än tydligare när de barn och ungdomar som har börjat våga landa i Sverige, börjat bearbeta vad de har varit med om, börjat få ett litet hopp om en ljusare framtid, kastas tillbaka till allt som de flydde ifrån och utvisas från Sverige. Ibland genom att få sin ålder uppskriven, ibland genom att få sin tro ifrågasatt.

Det här brevet är ett rop från de barn och unga vi möter som svenska myndigheter och politiker måste lyssna på. Alla de individuella fall som tillsammans utgör ett systemfel där barn och ungas liv äventyras. Det är ett uttryck för ilska och frustration från en barn- och ungdomsorganisation som är fasta i sin övertygelse om att varje barn och ungdom har rätt till kärlek och trygghet. Det är ett uttryck för besvikelse från alla våra tusentals ledare, medlemmar och deltagare som trodde att Sverige kunde och ville bättre än så här.

Därför har vi på vårt årsmöte och riksstämma beslutat om att uppmana regeringen, riksdagen och Migrationsverket att ta unga flyktingars oro och psykiska hälsa på allvar, ge dem en långsiktig hem- och skolmiljö med möjlighet till trygghet och framtidstro och sluta med omflyttningar i landet. Vi uppmanar också regeringen, riksdagen och Migrationsverket att på grund av det rådande säkerhetsläget stoppa utvisningarna till Afghanistan.

Vi kommer inte att sluta arbeta och kämpa för att varje barn och ungdom i Sverige ska få ett tryggt sammanhang att vara och utvecklas i. Vi står fast övertygade om att barns värde inte går att kompromissa med, att det måste komma i första rummet och att vi som organisation och enskilda medlemmar har en skyldighet att kämpa för dem som annars går under.

Carin Dernulf
Generalsekreterare Equmenia

Ludvig Essebro
Ordförande Equmenia