”Vi blev ständigt bemötta av oerhörd vänlighet och hjälpsamhet”

Publicerat 

Länge hade de förberett sig och och planerat och i slutet av oktober var det dags. Nu skulle de äntligen till Nicaragua! De kallade sig Rättvisegruppen och kom från Equmenia Hässelby, och på Equmeniakyrkans Instagramkonto skrev de den 30:e oktober: ”Nu äntligen är vi iväg och vi ser fram emot att få ta del av den kristna tro som Moravakyrkan här i Nicaragua praktiserar. Snart tar vi flyget till Bilwi och där kommer vi få vara med om en massa spännande saker!”. Här kommer en text av Andreas Kokkin och Jonatan Modin från Rättvisegruppen, om hur resan blev!

Vår resa började redan hösten 2016 då idén om ett kulturellt utbyte planterades. De efterföljande månaderna bestod av många möten, med alltifrån aktiviteter för att lära oss om mänskliga rättigheter och hur det perfekta samhället ser ut, till att anordna en konsert för att samla in pengar. Efter nästan ett år av förberedelser bar det av mot Bilwi i Nicaragua. Vi var ett dussintal ungdomar och vuxna som reste med målet att få ta del av ett annat lands kultur och kunna dela med oss av vår egen.

Efter den långa resan började vårt äventyr i huvudstaden Managua. De första dagarna bestod mestadels av sightseeing och att bekanta oss med den fuktiga värmen, men vi hann också med att besöka en av stadens moravakyrkor och delta i en gudstjänst.

Sedan drog resan vidare till sitt huvudmål – Bilwi. En kort flygtur tvärs över landet från väst till öst och så hade vi lämnat storstaden bakom oss och möttes av ett betydligt mer småskaligt samhälle. I Bilwi träffade vi en grupp ungdomar från kyrkor runt om i staden, nästan alla från en helt egen kyrka, och med dessa spenderade vi våra eftermiddagar i en veckas tid. Vi lekte, spelade fotboll, hade seriösa samtal om våra samhällen, hade mindre seriösa samtal och skrattade tillsammans åt våra gemensamma språksvårigheter (dom flesta av dom kunde enbart spanska medan våra spanskakunskaper lämnade en del att önska), vi pratade om andlighet och kyrkans roll och framförallt blev vi väldigt bra vänner. Ett av de bästa minnena från tiden i Bilwi var när vi allihop i slutet av veckan åkte till en badflod och bara lekte, lagade mat och umgicks med varandra. Det var då vi på riktigt märkte att den verbala kommunikationen inte alltid är helt nödvändig för att kunna lära känna och ha kul med folk.

Under veckan i Bilwi hann vi även med en hel del studiebesök runt om i staden. Vi besökte en skola, ett sjukhus, vattenreningsverket, flertalet kyrkor samt den regionala regeringen. Och på dessa besök blev vi både positivt och negativt överaskade. Den regionala regeringen hade en lag som sa att det måste vara minst 50 % kvinnor, vilket vi tycker att Sverige skulle kunna ta efter. Och var vi än gick möttes vi av en väldig optimism, framtidstro och kämparglöd från, framförallt, unga människor. Men sedan gick det inte att blunda för sjukvården vars lokaler knappt skulle duga som ett billigt vandrarhem i Sverige. Det var hål i taken, fuktskador, underdimensionerat och smått kalabalitiskt. Det fick en verkligen att uppskatta den sjukvård vi har i Sverige.

Sedan var det dags att ta farväl av Bilwi och de människor vi lärt känna. Vi fick sällskap till flygplatsen av några och fick säga farväl ordentligt till dom.
Därefter flög vi till Corn Island, en karibisk paradisö en kort bit utanför den östra kusten, där vi hade möjlighet att samla oss, sola och bada och reflektera över allt vi varit med om.

Och om det var något vi alla verkligen tog med oss från resan var det den oerhörda vänlighet och hjälpsamhet vi ständigt blev bemötta av.

/ Rättvisegruppen genom Andreas Kokkin och Jonatan Modin.