Medborgare av samma värld

Publicerat 

Jag heter Viktoria. Jag är 24 år, bor i Göteborg och sysselsätter mig som student. Och så är jag svensk medborgare. Jag är inskriven i den svenska folkbokföringen och jag har ett svenskt pass. Mer än så hade jag, för några månader sedan, inte funderat över mitt medborgarskap och alla rättigheter det innebär. Det var något jag hade tagit för givet i hela mitt liv.

I november 2016 fick jag chansen att följa med biståndsorganisationen Diakonia på en resa till Thailand och Myanmar/Burma för att lära mig mer om flykt, migration och etniska minoriteter i gränslandet mellan de två länderna. Den sida av Thailand som vi under resan fick uppleva var långt ifrån det turkosa havet, de vajande palmerna och de lyxiga turisthotellen som vi dagligen ser på semesterreklamen. Istället fick vi se och resa runt i de vackra och bergiga norra delarna av landet där många etniska minoritetsgrupper bor. Trots att de flesta av människorna vi mötte hade bott i Thailand i hela sina liv, saknade många av dem medborgarskap eller annan registrering i folkbokföringen. Det finns helt enkelt inga papper på att de ens existerar, vilket gör att de inte har samma mänskliga rättigheter som andra människor som har bott i samma land lika länge. Deras rätt till skola, sjukvård och att resa runt fritt i landet är starkt begränsade och deras utsatthet är därmed ett faktum. Diakonias samarbetspartners jobbar ihärdigt och tålmodigt med att förändra situationen för dessa människorna och under resan fick vi en skymt av det fantastiska arbete som utförs av eldsjälar i Thailand. Eldsjälar som utbildar sina medmänniskor i hur de kan gå tillväga för att få Thailändskt medborgarskap och i vilka rättigheter de har, som thailändare och som människor.

Thailand kanske känns långt bort, men faktum är att bristen på mänskliga och medborgerliga rättigheter finns betydligt närmare än så. Varje dag kommer människor till Sverige som blir nekade att bli en del av vårt samhälle, nekade svenskt medborgarskap. Precis som i Thailand finns det alltså människor i vårt land som inte har samma rätt till skola och sjukvård som jag som svensk medborgare har. Och precis som de som saknar papper i Thailand behöver Diakonias samarbetspartners som står upp för dem, behöver våra medmänniskor här i Sverige oss som står upp för deras rättigheter. För oavsett vilket lands medborgare vi är, så är vi alla medborgare av samma värld, världen som Gud skapat och som Gud älskar. På grund av det är jag övertygad om att Gud förser oss med det engagemang, den styrkan och det hoppet vi behöver för att vara med och förändra världen, i smått och i stort.

/Viktoria Lindahl

Heb 11:1 Tron är grunden för det vi hoppas på: den ger oss visshet om det vi inte kan se.

Viktoria i mitten tillsammans med resten av gruppen som reste till Thailand/Burma för Diakonia, Equmenia och Equmeniakyrkan.