Daniel, datorspel och Countryhack i Vårgårda

Publicerat 
Countryhack Vårgårda

Anna Karin Herngren Wirdheim, projektledare för Suntprat, möter Daniel Blomdahl som är arrangör av Countryhack.

Daniel Blomdahl minns tydligt när han och hans två kompisar första gångerna fick stå bakom tre lite äldre killar titta på när de spelade CS – Counter-Strike – och ibland få testa lite. Däremot minns han inte när han spelade datorspel första gången. Det har alltid funnits i hans liv.

Nu arrangerar han och några till Countryhack som är ett stort datorspelsevent i Vårgårda. Det första eventet arrangerades i Asklanda av några som var engagerade i Equmeniaföreningar runt om i trakten. När jag frågar Daniel om vad som är viktigast med Countryhack svarar han direkt:

– Gemenskapen!

Han menar att engagemanget i Equmenia har påverkat deras sätt att arrangera Countryhack.

– Vi pratar jättemycket om gemenskapen och h ur vi ska få alla att känna sig sedda – känna sig som en del av gemenskapen? Vi har LANkamrater i speciella T-shirtar som går runt och kollar att alla har det bra.

Daniel Blomdahl säger att gemenskapen är viktigast när de arrangerar Countryhack

När det kom ett förslag om att höja prispotten diskuterade de hur det skulle påverka gemenskapen med tuffare konkurrens. Countryhack är inte bara ett LAN utan en datorspelsfestival med fler aktiviteter och möjlighet att lära sig till exempel programmering, web-design och vad binära tal är eller att sända web-radio. Man har föreläsningar om hållbart spelande och ett café som drivs av de unga och som är hjärtat för mycket av gemenskapen.

För Daniel är datorspel både tävling och gemenskap.

– När vi kom hem från skolan så satte vi igång Skype och så hängde vi. Några spelade, några pluggade och så snackade vi.

När jag frågade om han hade konflikter med sina föräldrar skrattade han till och sa:

– Jaa! Ja, självklart. När vi var i 10-årsåldern sa föräldrarna ”Nu har ni spelat tre timmar, nu får ni gå ut och leka.” Men då gick vi till nästa kompis och spelade tre timmar till och blev sedan utskickade igen. Men de kom på oss. Sedan var det när vi började spela CS och de ville att jag skulle komma och äta och inte fattade att jag svek mina polare om jag lämnade gamet. Jag fick lära mig att fråga när det var mat. De satte timer på bredbandet och jag fick inte spela alldeles innan jag skulle lägga mig. Det var precis vad jag behövde. Jag kunde inte själv begränsa spelandet. Nu är jag jättetacksam!

Tävlingsmomentet och gemenskapen har e-sporten gemensamt med de traditionella sporterna. Vi pratade om hur stort e-sport är. Sydkorea har ett statligt gaminginstitut och undersökningar som gjorts där visar att 25 % av befolkningen under 40 aktivt följer e-sport. Under Fotbolls EM och under OS förra sommaren var det fler människor i världen som streamade e-sport än som streamade all annan typ av sport sammanräknat.

– De traditionella sporterna får se upp när pengarna flyttar över. I Sydkorea är det inte energidryck- och datorspelsföretag som sponsrar utan banker och flygbolag.

Daniel spelade fotboll, innebandy och tennis parallellt med datorspelandet och såg ingen konkurrens mellan men så är det inte för alla. Många sitter alldeles för många timmar framför datorn och har få eller inga fysiska aktiviteter. Daniel poängterar att för att man ska kunna vara riktigt bra i e-sport är det viktigt att man är i fysiskt god kondition.

Datorspelande ses av många vuxna som ett problem och det kan bli ett skuldbeläggande där barn och unga känner att det inte är riktigt godkänt. När ett barn kommer hem från fotbollsmatchen eller träningen frågar föräldrarna alltid hur det gick och hur det var. När man kommer från ett game som man kanske är helt uppfylld av – glad eller besviken – så frågar inte föräldrarna något utan ofta kommer kommentarerna bara om man kommit lite försent och då irriterade istället för intresserade. Det är viktigt att vuxenvärlden intresserar sig för de ungas datorspelande.

Vi pratade om våldet som finns i väldigt många datorspel. Daniel förklarade att man väldigt snabbt slutar att se det som att man dödar och att det finns aktuell forskning som visar att datorspelandet inte leder till mer våldsamma unga. Han kommenterade också att många vuxna som kritiserar våldet i spelen många gånger själva tittar på våldsfilmer. Det är svårt att se hur man skulle kunna komma ifrån våldet i datorspel. En tanke jag får är om det skulle kunna vara utgångspunkten för samtal kring det våld som finns i världen och varför konflikter uppstår och utvecklas.

Daniel kommer att föreläsa i Equmeniakyrkan i Vårgårda på lördagskvällen under Kyrkokonferensen. Läs mer här i Kalendern!

Till sist två uppmaningar från Daniel:

Till alla datorspelande:

Njut! Njut av datorspelet som en hobby. Den stora massan kommer aldrig att bli professionell. Njut av spelandet, tävlingsmomentet och gemenskapen som en hobby!

Till föräldrar och andra vuxna:

Delaktighet! Var delaktiga i det barnen gör och i de digitala världarna. Det finns inget viktigare! Delaktighet!

Projektet ”Suntprat” vill verka för ett hållbart spelande!

 

Anna Karin Herngren Wirdheim, projektledare

annakarin.herngren@equmenia.se

 

 

Bilderna från Countryhack ägs av Countryhack och får inte användas utan tillstånd