Sackaios i ribbstolen

Publicerat 

 

sackaios

I den lilla idrottshallen i en av Vårgårdas lågstadieskolor trillar barnen in. Spontana lekar och skratt medan föräldrarna står på sidan och småpratar.

När Hanna Lorin, som är ledare för gruppen har fått igång den lilla stereon hon har med sig samlar hon ihop barnen i mitten av hallen. Som vanligt börjar de med en namnlek. En ärtpåse kastas mellan barnen och den som håller i påsen får säga sitt namn och något de tycker om.

Sen börjar uppvärmningen. Barnen springer runt i hallen till musik och sjunger, hoppar, stampar och dansar. När låten är slut är alla varma och de sträcker lite på musklerna under ledning av Hanna och sedan är det samling längs väggen.

Där får barnen dricka lite vatten och pusta ut medan Hanna och de föräldrar som har stannat hjälps åt att ta fram dagens hinderbana. Det går snabbt när många hjälps åt och strax går Hanna igenom banan med barnen.

”Kommer ni ihåg vad vi gjorde förra gången? undrar Hanna.
”Vi kastade ärtpåsar på Goliat”, minns barnen.
”Ja, precis. Vi var David som slogs mot Goliat. Och vem fick David sin styrka ifrån?”
”Gud”, ropar barnen.
”Idag ska ni få höra om en annan person i Bibeln nämligen Sackaios.”

Hanna berättar om tullindrivaren Sackaios som tog för mycket pengar av folk som ville in i staden Jeriko där han stod i stadsporten. Om hur han var nyfiken på Jesus och klättrade upp i ett träd för att se honom när han kom till staden.
”För att han var så kort” förklarar ett barn som har hört berättelsen förut.
Hanna berättar om hur mötet med Jesus gav Sackaios viljan och kraften att göra rätt och lämna tillbaka pengarna han tagit.
När berättelsen är slut visar Hanna hur barnen ska ta sig igenom hinderbanan och sedan släpps de fria. Det är fullt ös på dem när de klättrar i ribbstolarna, gör både framåt- och bakåtkullerbyttor, kryper genom ihopbundna innebandymål och åker rutschkana på tjockmattan som ligger över en bom.

mal

rutschkana

 

ringar

Det går inte att ta miste på rörelseglädjen och kampviljan i barnen och tiden rinner snabbt iväg.
De hinner många varv i hinderbanan innan det är dags för föräldrarna att städa undan den medan barnen får en vätskepaus.
”Det bästa med gympan är att träffa kompisarna.”
”Att springa tycker jag är bäst.”
”Ribbstolarna är min favorit, att klättra så högt upp som det bara går.”
”Jag gillar rutschkanan.”
Åsikterna om vad som är det allra bästa går isär men barnen är överens om att det är roligt att gå på gympan.
Kvällen avslutas med en lek; ”kom alla mina gymnastikbarn”. Det är härligt att se hur de tar sig över golvet som sniglar, apor, studsbollar och annat fantasifullt som bara barn kan komma på.

Hur kan din församling hjälpa barn i lek och rörelse. Blir du sugen på att starta barngympa? Kontakta oss på Puls så kan vi tipsa om du kommer igång!