”Han lämnar oss inte och prövar oss inte över vår förmåga”

Publicerat 

När jag sökte till Apg 29 Kina så hade jag en förhoppning och en förväntan på att jag skulle få tre förvandlande månader. Där jag verkligen skulle få en spark i baken ut i att leva det liv som man kan läsa om i apostlagärningarna. Att det skulle bli veckor och månader där jag skulle få se mer av Guds kraft och verkande och få göra Jesu gärningar till en vardag i mitt liv.

Jag såg också dessa månader som en stor möjlighet att få fortsätta ut i den kallelse som jag tidigare upplevt att Gud lagt på mitt liv. Att jag skulle få en hjälp att fortsätta gå mot den ”målbild” av det jag trodde att jag och Gud ville att jag skulle bli.

Det har inte blivit alls som jag tänkt mig. Kina var inte heller alls som jag tänkt mig. Den största chocken och utmaningen för mig var att det jag hoppats mest på och sett mest fram emot, blev något av det jobbigaste. Innan hösten har jag haft en härlig tid med Gud i mitt jobb s

Apg29Kina (2)
Edvard Fredén, Apg29 i Kina

om ungdomsledare. Där jag fått skörda frukt och uppleva mycket utav Gud i min vardag. Men när jag kom till Kina var det som om Gud vred av alla kranar av ande och liv. Och den personliga andakten i kombination med den utmanade undervisningen, som verkligen utmanade min teologi, blev en riktig öken för mig. Jag kom med en förväntan om att komma in i ett vattenfall men så blev det en öken istället.

Så min kamp har varit varför jag upplevt det så. Jag hade det svårt att tro att det var från Gud. Han som bara är God och som vill ösa av sina välsignelser över sina barn och som genom sin ande leder oss från härlighet till härlighet. Det gjorde så ont i mig att tro att det var han som ledde mig in i det. Men genom själavårdssamtal med vår fantastiske skolledare Andreas Abrahamsson så hjälpte han mig att bredda perspektivet. Att se Guds ord, som förklarar Gud, som en sanning. Som något vi ska tjäna. Och i mötet med ordet fick jag uppleva att Gud genom ökenperioden ledde mig till en större syn på Gud och hur han leder oss. Jag insåg också att Gud svarade på mina böner som jag bett innan skolan. Där jag bett till Gud och sagt att jag vill ge dig mitt liv. Mitt i öknen blir ens trofasthet mot Gud prövad. Är han min Herre som jag följer eller en medhjälpare som ska hjälpa mig upp till det jag vill få och bli? Så jag tror att Jesus har fått bli mer Herre i mitt liv under dessa månader.

Kyrkan i Kina var inte heller som jag hade trott. Det var inte alls så som jag trodde att en väckelse såg ut. Mitt i dessa liturgiska, och som jag Apg29Kina2 (2)tyckte ganska sega, gudstjänster så var det så många som kom till tro. Trots att det inte var några starka andliga manifestationer. Inga blinda människor som fick synen tillbaka, inget sådant. Evangeliet landade bara rätt i människors hjärtan och man tog det till sig. Att få finnas i en kultur där man är öppen för Gud och det andliga var så betydelsefullt. Att få sitta hos frisören och tolken man har med sig får bjuda in folk till kyrkan för att personen i den andra frisörstolen säger att ”jag skulle vilja ha en tro” gör något i en. Gud har gett mig ett hjärta för Kina under den här tiden. Men kanske inte hälften så mycket som jag upplever att mitt hjärta för Sverige vuxit. Jag har fått mer nöd för andlig tillväxt och liv i Sverige. Evangeliet funkar, och det behöver pumpas ut i samhället!

Gud har ödmjukat mig under den här skolan. Jag har snällt fått vänta på att han ska komma med nytt liv. Och ny glädje i tron. Mot slutet upplevde jag hur det blev lättare och mer levande för mig. Han lämnar oss inte och prövar oss inte över vår förmåga. Han gav mig ännu en läxa på hur beroende jag är utav honom. Utan honom går det inte. Det blir spännande att se vad han har för nästa steg. Tack Jesus, tack Apg 29.  

Edvard Fredén, Apg29 i Kina